Jag visste att det skulle ta mycket energi att flytta till en ny stad och börja på nytt jobb. Men att jag skulle vara så här trött och trist på vardagkvällarna trodde jag inte. Så fort jag stänger dörren till lägenheten om mig kommer tröttheten rullande över mig. Och så äta lite, sen ner i soffan.
Idag tog vi dock ett ryck. På fredag kommer Lena och Linda (mina vänner sen lekis). Det blir risotto och chillning. Det innebar att vi äntligen var tvungna att ta tag i det överfulla gästrummet. Där har vi placerat allt som varit i vägen (flyttkartonger och sån skit). 5 trappor upp till förrådet gör mina ben till gelé.
Men jobbet är makalöst magiskt roligt. Idag sattes den sista boken upp på hyllan (alla böcker har ju varit nedpackade i väntan på Mediepedagogen dvs jag) och nu har jag fått mina beställningar av skylthyllor, tejp och lånekort. Nu väntar jag "bara" på lånesystemet och bokstöd. Om allt går som det ska hoppashoppas jag att jag kan slå upp portarna nästa onsdag. Men oj, vad kul det är att bygga upp något från början. Pedagogerna är också så intresserade och samarbetstörstande, liksom jag så det kommer bara bli att köra järnet! Träffade ungarna för första gången idag också, på riktigt. De har möten varje månad när de träffas allihopa, och det var riktigt najs. Mina första intryck är att kidsen är trevliga, lässugna och som-vilka-kids-som-helst. Det känns skönt.
Nu ska jag stoppa min Duracell-man. Han verkar ha fått stora rensrycket Allan-Ballan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar