Idag har jag varit på redovisning av ett projekt som skolan har varit med på i 2 år. Mina lärare och rektor redovisade så fint och jag var ju också med på ett hörn såklart. Blev inslängd i det hela precis när jag började. Och vad bra det blev :) En mycket najs och inspirerande dag, kul att hinna umgås lite med lärarna. Och insåg att jag trots att jag inte varit på plats på nya jobbet mer än 3 månader verkligen funnit min plats. I LOVE IT! Helt enkelt.
Men. Så får man ett besked som är hemskt och jobbigt. Och man kan inte göra någonting mer än att finnas till. Jag skulle vilja skydda alla nära, familj och vänner från allt ont i världen, men det är ju tyvärr helt jävla omöjligt. Och så svårt att veta vad man ska säga, hur man ska trösta och visa att man faktiskt bryr sig oändligt. Jag finns för er. Om så bara för en kram eller ett lyssnande öra.
Avslutade dagen med ett friskispass. Mör, mosig men pigg. Mums.
1 kommentar:
Ledsen att höra att något är sorgligt i ditt liv! DU kan få en kram av mig. /P
Skicka en kommentar